Svävande betong

Svävande betong, 1:a pris i allmän tävling om kårhus och ny entré till Stockholms universitet. Bild hittad hos Erseus arkitekter.

Jag återvänder igen till 1967 i min resa genom livet. Efter utflykter till 70- och 80-tal här på bloggen hamnar jag igen på detta magiska år. Jag var tio år gammal och hade precis flyttat till Stockholm, huvudstaden, med min familj som återförenades i en villa längs den nybyggda tunnelbanan.

Landet som strax kom att förvandlas genom studentrevolter, högertrafik, miljonprogram och europaanpassning var fortfarande en idyll. Folket i förorten kämpade för att genomfartsvägen skulle stängas så att trafiken skulle ta motorvägen till stan istället. Skolpoliser styrde trafiken vid övergångsställena.

Jag började fjärde klass och vi var de sista som gick i skolan på lördagar. Sex dagar i veckan samlades vi klockan åtta för morgonsamling. Söndagen gav den enda sovmorgonen som jag utnyttjade mer än gärna. På så sätt kom jag att långsamt vakna till Svensktoppen som presenterade veckans svenska topplåtar i uppåtgående ordning. Sven-Ingvars, Robert Broberg, Hep Stars och Hootenanny Singers kom in i mitt liv och har på många sätt också blivit kvar. Varje vecka hoppades jag att någon av dessa favoriter skulle ta sig ända upp.

Så var det sällan! De passerades ofta, då kändes det som alltid, av en i mina tycken riktigt trist slagdänga. Anna-Lena Löfgren och hennes Lyckliga gata kom att stå mig upp i halsen och i protest hände det att jag var uppe för frukost till den övriga familjens förvåning redan innan låten började spelas för att bekräfta ännu en första plats på listan.

Åren har gått och jag har omvärderat insatsen bakom ”Lyckliga gatan”, en tolkning av Adriano Celentanos Il ragazzo della via Gluck. Där originalet beskriver en fattig pojke som flyttar till stan utan större känslor än saknad av närheten till naturen tar kopian betydligt tydligare ställning. Hela den svenska miljörörelsen sammanfattas i förhand. Här gäller det att se upp för betong som svävar, snart kommer allt att vara trampat och skövlat, fördärvat och skändat. Som ett tidsdokument för ett Sverige i förändring passar det inte bättre.


 

Annonser

One response to “Svävande betong

  1. Ah… skola på lördag! Jag som hörde till den sista årskullen som gick på lördagar fick ”njuta” av detta i ett år. Av någon anledning så hade vi bara en lektion ”roliga timmen” med start klockan 8. Mina föräldrar som själva var lördagslediga var inte förtjusta… kommer ihåg hur trist det var att traska iväg till skolan samtidigt som den förälder som skickade iväg mig kröp ned i sängen igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s