Jakten på det försvunna kvittot

Kvitton, du hittar de antingen i drivor eller inte alls. Bilden har jag hittat hos http://www.fallosapere.it/politica-ed-economia/ricevuta-fiscale/ som typiskt nog undrar om även prostituerade ska lämna kvitton

Jag förstod redan under första månaden efter att jag flyttat till Italien att kvitton, verifikat på finansiella transaktioner, var märkliga saker. Att be om ett kvitto för att ha papper på att man betalt, att man gjort rätt för sig, ansågs främmande. Skulle man envisas blev det man köpte betydligt dyrare. Plötsligt förekom både moms och andra avgifter som annars inte behövde betalas.

Jag minns speciellt mäklaren som förmedlade vårt hyreskontrakt. Utan underskrivna papper skulle han plötsligt ha en månadshyra i provision. Om jag envisades med kvitto blev det ännu mer. Förhandlingen om detta slutade när min då två-åriga dotter letade reda på matkvittot i konsumpåsen vi hade med oss och stolt uttalade: Pappa vill ha ett sådant här. Till sist fick vi ett kvitto, ”una ricevuta”, utan alla påslagen. Jag har det fortfarande kvar någonstans, som en souvenir, nitton år senare.

Under åren har jag blivit mer luttrad. Jag har lärt mig hur saker går till och vet bättre hur man undviker dessa situationer. De eleganta omskrivningarna, även de helt öppna, går att förstå. När bilen ska på plåtverkstad så tackar jag utan besvär nej till ”La Fattura”. Jag accepterar ett handslag som bevis på avslutad transaktion på bilverkstaden.

Kontrasten mot andra branscher är slående. Du kan reparera din bil, arvodera din läkare eller advokat, gå på restaurang och betala din hyra utan särskilda arrangemang. Få papper utväxlas. Däremot, kan du inte handla din mat, inte köpa din morgonespresso, inte ladda ditt telefonkort och inte heller passera ett köpcentrum utan att dränkas i kvitton och annat  pappersarbete. Inte ens parkeringsautomaterna släpper ut dig förrän du snällt tagit emot ett kvitto på att du betalt. Det känns som att desto lägre transaktionssumman är ju viktigare är det att den är dokumenterad.

Italiens nya regering under stats- och finansminister Monti har som ett av sina primära mål att bekämpa skattesmitning. Det är nog på tiden. För att göra det har de bland annat skickat ut finanspolisen i vintersportorten Cortina d’Ampezzo, för oss svenskar mest känt för Ingemar Stenmarks alla vinster, för att kolla hur de lokala företagarna  sköter det här med att ge ut kvitton. Under den senaste nyårsveckan rapporterade plötsligt den lokala juveleraren fyra gånger så hög omsättning som andra år. Mycket märkligt i dessa problematiska finanskristider.

Nästa gång jag tvingas ta emot ett kvitto av en tjatande parkeringsautomat tänker jag faktiskt vara tacksam. Kanske är det just det där tjatet som behövs för att få någon ordning på det här landet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s