Lycka, äntligen?

Alla söker vi väl efter lycka? Lyckan av att vara älskad? Lyckan av att vara omtyckt? Lyckan av att vara framgångsrik? Eller?

Att söka efter lyckan är ett ett populärt filmtema, så populärt att det finns en hel kategori av filmer på temat. Säg den som inte sett en ”Romantic Comedie”, som inte hoppats att Richard ska hinna fram till sin Julia innan hon hinner med flyget som ska ta henne universitetet i ”Pretty Woman” eller den som inte hoppats att Julia (ja, samma Julia) ska säga ja till sin Hugh under presskonferensen innan hon hastar tillbaks till Los Angeles för nästa filmproduktion i ”Notting Hill”. Säg den som inte gråtit en tår när de tu blir en.

Kategorin är stor i Italien. Varje år produceras många på temat, de flesta med premiär runt juldagarna. Vi hittar därför flera alternativ när vi tröttnat på nätlivet framåt eftermiddagen på nyårsdagen. Vi har redan klarat av ”Julen i Cortina” och ”Nyår i New York” känns så dagen efter att vi satsar på ”Lycka, äntligen”, en film av och med Leonardo Pieracconi.

Leonardo Pieracconi gjorde sig ett namn med sin film ”Il Ciclone” från 1996. Här berättas kärleksfullt en historia om hur ett mindre samhälle i Toscana förändras när ett Brasilianskt sambasällskap råkar hamna vilse och plötsligt finner sig i oväntade miljöer. Kulturkrocken och dess följder beskrivs med en underfundig humor. Vi har filmen hemma och den ger alltid en ”feel-good” känsla. Allt slutar så väl det kan. Sedan dess har han varit ett namn, speciellt i den här kategorin.

Väl inne i biosalongen för årets film slår vi oss ned och avnjuter nästan två timmar av italiensk romantik. Mycket av humorn går mig förbi. Trots dryga arton år härnere klarar jag inte av toskansk dialekt eller de många  latinska och religiösa referenserna. Historien känner jag dock genast igen. En vacker ung kvinna möter en helt vanlig medelålders tönt, dumpar sin vackre unge pojkvän och låter sig sedan förföras och befruktas av tönten. Ladda ner Snowroller (Sällskapsresan 2 – den i alperna) så kan ni se den svenska versionen utan att behöva ta ett flyg hit ner och utan att ha missat mycket, till och med sidohistorierna och bikaraktärerna är på det hela taget de samma.

Jag vet inte varför just den här klassiska historien stör mig så mycket. På det hela taget borde jag ju sympatisera med tönten, se ett hopp i att han äntligen får till det. Men, nej, det går inte. Lyckan, denna eviga sökan efter lyckan. Finns den verkligen och i så fall verkligen bara i en helt osannolik kärlekshistoria?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s