Saligheten kommer inifrån

Via Facebook påminns jag om att jag en gång i tiden hade koll på både Moseböckerna och de fyra Evangelierna och att jag då och då också använde denna kunskap för att förpesta livet för avlägsna släktingar och bekanta genom förhör på detaljer och ihärdiga påpekanden om uppenbara felaktigheter i de bokstavstrogna tolkningarna. Möjligen kan jag ursäktas med att åldern var låg men empati var uppenbarligen inte min starka sida.

Med tiden har bibelkunskapen fått lämna plats för annat. Studier av elektromagnetiska fenomen och signalers beteenden kräver sitt minnesutrymme liksom de språk jag mer eller mindre motvilligt har tagit till mig. Förhoppningsvis har jag också fått lättare för att att acceptera att det går att se livet på olika sätt även om det är något jag än idag behöver arbeta på då och då. Därför kan det kanske, så här dryga fyrtio år senare, vara på sin plats att, om inte be om ursäkt, så iallafall att lågmält försöka förklara mig.

Bibelkunskaperna kom naturligt in i mitt liv. Morfar var präst, farfar frälst. Jag lärde känna den ene, hann aldrig möta den andre. De färgrika historierna och bibelreferenserna var både vanliga och naturliga. Söndagsskolan och kyrkans barnverksamhet fyllde veckans dagar lika naturligt som skolan och läxorna. Johannes Döpares och Paulus öden var levande historier på samma sätt som jag antar att Harry Potters öde kan fylla ett liv idag. Historierna ledde till frågor som fick svar som ledde till nya frågor och en väv av intryck om ett magiskt land i mellanöstern växte fram. En bild som på tiden före stora Hollywoodproduktioner och TV nyheter i realtid kunde leva ifred i ett barns sinne.

Kollisionen med andra människors interna bilder av samma berättelser blev då ofta våldsam. Min bild av ett magiskt land inte mycket olikt ifrån andra länder beskrivna av Lindgren eller Tolkien kraschade mot betydligt mer dystra och framför allt auktoritära bilder. Bibelns budskap var plötsligt inte bara sagoliknande moralberättelser utan snarare regler givna av en sträng Gud som bestämde vad just Du ska göra och vad Du inte får göra. Sköter du Dig inte går det illa, du får inte syndernas förlåtelse, du förpassas till de mest hemska ställen. TV apparater ska ut ur hemmen för att Du inte ska frestas till synd, rock och pop ska tystna för att Din ungdom ska bevaras. Det blev då lätt att ifrågasätta, både dessa andra bilder och bibelbudskapet som sådant.

På det hela taget trodde jag nog aldrig helt på den Gud som beskrevs och jag har alltid haft svårt för kyrkliga auktoriteter som ur en rik värld av sägner och moralberättelser drar stränga regler för våra liv utan att ta tänka på att dessa berättelser skrevs i andra tider, i en annan kultur under andra förutsättningar. De tio budorden hade inte huggits i sten idag, vi hade fått de på email. Jag har framför allt svårt för de som med hjälp av dessa berättelser talar om för mig hur jag ska leva, som försöker övertyga mig med en auktoritär Gud som ändå bara finns i deras eget sinne. Tack för omtanken, men nej tack, jag klarar mig bra utan er Gud. Jag behöver ingen högre makt för att ta hand om mig själv, iallafall inte just er högre makt.

Alla ni andra som tror, och jag förstår att ni är många, får dock gärna göra det. Jag har förstått att salighet och lycka är själviska känslor som växer inifrån. Hjälper en tro på en högre makt en dyster dag eller vid ett svårt tillfälle, använd det, men, snälla, tvinga inte den tron på någon annan eller på mig.

Annonser

One response to “Saligheten kommer inifrån

  1. Sägs ju att var och en blir salig på sin tro och så är det nog till mångt och mycket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s