Live is Life – musiken på spinningen

Hon var tunn som ett lillfinger, blond och inte många dagar över 25, vår vikarie på spinningen på jobbet. Hon hade förberett sig speciellt för oss, gruppen som enträget kommer tre luncher i veckan. Gruppen som brukar sjunga med när ABBA eller ”Born to be Alive” pumpar oss fulla med adrenalin för att klara nästa bergstopp, gruppen med oss över 40.

Musiken hade tydlig 80-tals profil. Musiken ifrån radiostationerna och diskoteken som fyllde vår ungdom. Det var Pop Muzik och Dire Straits och det var framför allt Opus, det var Live is Life.

Hur skulle hon kunna veta att det inte gick ihop på den tiden det begav sig? Att syntpop, arenarock och österrikisk bumpa-bumpa inte spelades på samma dansgolv. Att diskot, stadion och after-ski puben var helt olika miljöer. Kulturkrocken blev så stor att jag kom av mig mitt i allsången och resten av passet blev en lång, mycket lång, uppförsbacke.

Det här händer ofta. Musik ifrån tidigare decennier blandas ofta okänsligt av de som inte var med. Det går att förstå, hur ska de kunna veta vad som var coolt på Stockholmsklubbarna för 25 år sedan? Jag undrar därför ofta över musikvalen. Varför ska vi vada fram i ett till synes evigt 80-tal? Varför väljer nästa generation att spela vår musik? Har de ingen egen?

Nästa pass jag gick på var mer traditionellt. Den anonyma tecnon dunkade takten. 104, 106 och 108 slag i minuten utan uppehåll. Det kändes bättre, jag väljer helst mitt eget 80-tal.

———

Andra bloggar om , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s