Jag är en Fri Bloggare

Christian Engström har gjort det. Josh har gjort det. Nu gör jag det! Jag kommer ut som en med anledning av Beppe Grillos kampanj för ett fritt Internet.

Mats Önnestam - A Free Blogger

Försvaret av ett fritt måste nämligen fortgå. De är många som av olika skäl vill kontrollera nätet, som för sin egen, eller som de påstår för oss användares skull, vill göra nätet säkert, för oss själva, för våra barn. Min misstanke är dock att de mest vill göra nätet säkert för sig själva. Ingen ska få ta deras ensamrätt till att styra kommunikation och information ifrån dem.

Det här är speciellt tydligt här i där lagstiftarna ständigt lägger nya förslag. De skiljer sig i natur ifrån de i Sverige som trots allt försöker se till mer eller mindre ädla syften som landets säkerhet, upphovsrättens bevarande eller polisens och domstolarnas möjligheter att binda brottslingar till brott. De italienska förslagen går istället rakt på sak, de syftar direkt på våra möjligheter att uttrycka oss fritt på bloggar och i sociala forum.

Beppe Grillo, en italiensk komiker, driver numera en mycket populär blogg som med tiden kommit att mer och mer handla om just dessa frågor. Som den komiker han är slarvar han ibland med källor och fullständiga redovisningar av alla fakta. Personligen har jag också svårt för det bullriga tonfallet och den ibland otäcka populismen, vilket gör att jag inte läser honom regelbundet, men jag uppskattar verkligen hans arbete i frågorna om kommunikationsfrihet. Det behövs verkligen i ett land där sex av sju nationella TV kanaler styrs direkt eller indirekt av premiärministern.

Sålunda redovisar hans blogg inte mindre än fyra aktuella lagförslag alla enligt italiensk tradition kallade efter sina upphovsmän: Levi, Casinelli, D’Alia och Carlucci. Alla med mer eller mindre direkta syften att kontrollera vem som kan publicera sig.

Levi var det första förslaget som också skapade det första motståndet. Det syftar till obligatorisk registrering av ”redaktionella produkter” även elektroniskt utgivna i det officiella registret för ”kommunikationsoperatörer”, det vill säga registret för de stora tidningarna. Att skriva in sig medför både kostnader och skyldigheter som att ha en ansvarig utgivare. Ursprungligen var förslaget skrivet på ett sådant sätt att även mina barn hade haft registreringsplikt för sina MySpace och Snuttissidor men det drogs tillbaka i höstas efter stora protester. Det har nu kommit en uppdatering som uttryckligen utesluter privatpersoner som använder Internet och publiceringsverktyg som bloggar ifrån registreringsplikten.

Huruvida detta är tillräckligt för att bevara ett fritt Internet strider de lärde om, till exempel kan annonsering på sidan fortfarande möjligen leda till plikt att registrera då sådana intäkter ska deklareras till skattemyndigheten i form av inkomster till ett företag vilket gör att bloggaren inte bloggar som privatperson längre. Beppe Grillo lever själv i en sådan gråzon. Hans blogg måste rimligen ses som en redaktionell produkt med tanke på uppdateringsfrekvens och inläggskvalitet, den har en redaktion och annonserna för hans egna DVD utgåvor fyller en hel högerspalt. Han kallar också följdriktigt fortfarande lagförslaget för ”Ammazzablogger”, bloggslaktaren. Våra stora svenska politiska bloggare som HAX eller Johan Norberg skulle med all sannolikhet även de bli bedömda på samma sätt om lagen skulle tillämpas i Sverige.

Efter Levi kom Casinelli med ett nytt förslag som bättre skulle definiera skyldigheterna som sedan 2001 redan finns i lagstiftningen att hos myndigheterna registrera elektroniska publikationer. Kritiken lät inte heller denna gång vänta på sig. Den nya definitionen är så luddig att inte endast ekonomisk vinning leder till registreringsskyldighet utan också personlig vinning som till exempel en bättre professionell utveckling. På så sätt blir till exempel en kunnig fotbollsfans blogg skyldig att registrera om det går att anta att den till exempel leder till ett jobb som krönikör på en sporttidning. De duktiga skribenterna på lagforumen på Svenska fans skulle bli tvungna att registrera sig med motsvarande lagstiftning i Sverige. Beppe Grillo kallar sålunda förslaget ”Fottiblogger”, bloggpåsättaren, sa jag inte att tonen kunde vara något bullrig.

Nästa lagförslag, D’Alia, riktar sig inte mot oss bloggare direkt utan mot de tjänster vi använder. I korthet innebär det att inrikesministern får tillstånd att blockera, även internationella, siter där olagliga uttryck publiceras, som hot mot person eller uppviglan till brott om siten inte tar bort innehållet efter en uppmaning. Ingen domstolsförhandling skulle komma att krävas. Skulle jag, till exempel, uppmana någon genom denna bloggpost att skjuta senator D’Alia på grund av detta förslag skulle inrikesministern alltså kunna blockera åtkomst till WordPress, hela siten, i Italien. Senatorn nämner själv siter som Youtube och Facebook som möjliga mål för lagstiftningen i en intervju om de inte självmant tar bort stötande material som till exempel stöd till italienska maffiabossar eller terrorister. På sitt vanliga subtila sätt kallar Beppe Grillo förslaget för ”Il Merda Wall”, skitmuren, efter The Great Firewall of China.

Gabriella Carlucci, till sist, är mest känd som en av tre systrar som livnärt sig som programledare, hallåor och allmänna skönheter i de italienska TV kanalerna. Hon sitter numera i parlamentet och har lyckats framföra ett lagförslag som i korthet skulle förbjuda anonym publicering på Internet. Att hon själv utnyttjar media kan nog påverka hennes omdöme i detta fall. Hon är helt beroende av sin berömmelse för att lyckas och behöver därför kontrollera vad som sägs om henne. Som vanligt, frestas man också säga, motiverar hon lagförslaget med att det ska stoppa utbredningen av pedofilt material på nätet. Som också Beppe Grillo undrar: Varför drar de fram de som vet minst när man ska diskutera Internetlagstiftning.

Tillsammans med faktumet att Italien var bäst i klassen på att införa IPRED och Datalagringsdirektivet blir bilden dyster. På vilket sätt ska alla dessa inskränkande förslag hjälpa det här landet ur sin kris? Varför ska människornas rätt att utbyta tankar och informera sig begränsas? Tydligen minskar Internet användandet i Italien, det om något borde vara ett varningstecken på att den inslagna vägen är fel.

Till sist, snälla skjut inte senator D’Alia, väpnat våld är ingen lösning.

Uppdatering: Trasig länk, bild och stavning.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s