Inget förändras, eller…

Vi passerar alla så småningom livets milstolpar, de som mäts i antalet varv vår planet gjort runt solen sedan vi såg dagens ljus för första gången. I ögonblicket brukar de inte kännas, inget har hänt. Din mamma ringer dig fortfarande oroligt flera gånger om dagen när du fyller . Du undrar fortfarande varför det är så mycket månad kvar när pengarna tar slut när du fyller . Du muttrar fortfarande om livets förgänglighet när du kämpar dig igenom dryga åtta arbetstimmar om dagen för att underhålla Volvon, villan och vovven när du fyller . Inget verkar förändras.

Några år senare inser du dock att, visst, mamma slutade ringa, pengarna började räcka och, förhoppningsvis för min egen del, förvärvsarbetet har ett slut. Förändringrarna kommer i små steg, sällan på en gång.

Under ett femtioårsfirande fick jag frågan: Skulle du hellre vara ?
Självklart! svarade jag.
Varför då? kom frågan tillbaka.
Varför, undrar jag, varför. Jag saknar inte den relativa känslan av fattigdom den tjugonde varje månad. Jag saknar inte den ständiga motvinden på jobbet. Jag saknar inte stressen mellan jobb, skola och dagis. Vad är det jag saknar?

Jag svarar: Jag saknar känslan av att ha fler år kvar att leva än de antal år jag redan levt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s