Det hör till spelet

Det hör till spelet säger rösten i andra ändan på telefonlinjen menande att det hör till spelet att vi bara hörs av när någon är sjuk eller går bort. Det hör till spelet, till livets stora spel. Det spel där det tydligen inte finns något lag, inga medspelare, bara motståndare som endast är intressanta när de är sjuka eller dåliga. Detta livets spel där vi alla till sist förlorar och då hedras som den utmärkta människa vi alltid var. Det hör till spelet.

Varför spelar vi med i detta spel? En elektronisk hälsning föreslår att det kan bero på att vi måste växa själva först för att sedan kunna få hum om hur andra har det, speciellt de andra som tillhör en annan äldre generation. Tanken styr mig mot alla de managementkurser jag gått, mot transaktionsanalys och våra tre jag: Föräldern, Barnet och den Vuxne. Kanske måste vi komma till vårt vuxna jag för att klara det här, för att sluta spela spelet och för att kommunicera öppet. En process som tar tid och inte klaras av under ett telefonsamtal på någon minut med en sedan länge inte träffad släkting. Därför fortsätter vi hellre med vårt dagliga värv, tiden är knapp och spelets regler är som de är.

Det hör till spelet sa rösten. Vilket spel? tänkte jag, för det hör inte till något spel jag vill vara med i. Det hör inte till mitt spel.

————————

Läs även andra bloggares åsikter om och

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s