Jag gillar inte Silvio Berlusconi, Italiens premiärminister, mediamogul och fotbollsdirektör. Jag gillar inte honom. Jag tycker att han kan vara vulgär, ogenomtänkt i sina uttalanden, plump och bete sig som om världen är hans, bara hans. Jag gillade honom speciellt inte under Eluanas sista dagar då han tog på sig att bestämma vad som var bäst för en familj, en far, en dotter utan att prata med dem.
Sålunda tar det emot att ge honom beröm, men beröm ska han ha. Under de senaste dramatiska dagarna i Abruzzo har han visat empati och stöd till både drabbade och räddningspersonal. Han har undvikit polemik. Under statsbegravningen idag deltog han genom att gå runt på den gigantiska exercisplatsen. Han kramade änkor, hälsade på de lokala poliserna och stöttade de svaga. Uppskattningen för omtanken var tydlig hos alla han träffade. Till skillnad från de höga prästerna och dignitärerna togs han emot som en vän, som någon som bryr sig.
Vi visar ofta både våra sämsta och bästa sidor när det verkligen gäller, när läget är som värst. Det gjorde Silvio Befrlusconi idag. Jag slås av beundran, om än motvilligt, mycket motvilligt, för människan bakom namnet.
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.