Hustrun åkte till Stockholm på en redan planerad resa för att gå på teatern men nu också för att titta till min pappa. När hon landat kom ett SMS: Den grå vanten…
Det är ett uttryck jag myntade själv den enda vintern vi bodde tillsammans i Stockholm. Det beskriver vädret, klimatet, omgivningen när det är som värst i stan. Jag minns det själv ifrån de otaliga år jag bott där. Vanten, en grå lovikkavante, som de vi bar som barn. De som fungerade när det var riktigt kallt men blev våta, grå och kalla när Stockholmsvintern visade sitt typiska ansikte. Nollgradigt, inte snö, inte regn, bara fukt och vind. Lovikkavantarna blev fuktiga, tunga och kalla, händerna blev ännu kallare. Precis så som en riktig Stockholmsvinter kan kännas. Inget kan skydda dig ifrån vinden. Den kalla fuktiga luften kryper in under alla kläder och kyler obevekligt ner dig.
En kommentar nämnde att avstånd även kan fungera som skydd. Just det, till exempel kan det verka som skydd ifrån arktiska klimat. Medeltemperaturen i Stockholm är minus tre grader i Januari, i Rocca di Papa är den plus sex grader, nästan tio grader varmare. Frosten uteblir, bilrutorna behöver inte skrapas på morgonen.
När vi var barn fanns inte Gore-tex eller ens bävernylon. Vi blev våta och kalla. Det kan förklara min flykt till varmare breddgrader. Dagens svenska barn har det på det sättet bättre, men kan de verkligen motstå det andra skälet att flytta? Kan de motstå pasta och pizza?
2 svar so far ↓
gabs // 31 januari 2009 vid 16:16 |
Jag motstår värmen och maten väldigt bra även om jag får erkänna att jag saknar det ibland. Gråvanten är iaf borta, det har snöat och dagen blir längre
Det är fint i Stockholm, jag tänker inte lämna det
Mats // 31 januari 2009 vid 16:16 |
Jag har förstått det Gabs. Lycka till med Stockholmslivet!